Ljusstake mässing
Tretow Deco

Ljusstakar, kandelabrar och hemliga laster

Minns ni min väninna på Kaptensgatan som i ett pressat läge föredrar sitt runda entrébord framför sin korpulente make? Inte? Då kan ni bekanta er med henne i ett tidigare blogginlägg. (Förresten, ni har väl inte missat att Oscar & Clothilde nu erbjuder 20% rabatt på utvalda bord?!) Idag ska ni få veta minst tre saker till om min väninna, och vi börjar djärvt med de första två:

Nummer 1. Hon kallas för Sjodoschnik, vilket betyder ”Den lilla konstnärinnan” på ryska

Nummer 2. Hon har en kärleksaffär

 

Ljushållare på sidobord

 

Kandelabrar är fantastiska ljusstakar

Sjodoschnik – Nika, kan vi kalla henne – stiger upp klockan fem varje morgon för ett hemligt kärleksmöte. På lätta Uggsklädda fötter lämnar hon sin sovande familj och tassar försiktigt ut ur sovrummet, korsar hallen och ger sitt runda entrébord en kärleksfull strykning innan hon viker av mot höger och fortsätter på knarrande golv in i köket som ligger längst bak i lägenheten med fönster ut mot en lummig bakgård. Där gör hon iordning sin trippelespresso, kryper upp i den platsbyggda sittalkoven och öppnar med bultande hjärta sin MacBook Air. I Googles sökruta skriver hon med darrande händer sin kärleks namn: ”Barnebys”.

I datorns svala ljus väntar hon sedan andlöst medan sidan laddas, och betraktar med stigande spänning skärmen allteftersom de nya auktionsposterna en efter radas upp inför hennes hungriga blick. Kaffetörsten har tillfälligt släckts, men den törst som griper tag i henne nu är mäktigare än någon annan, som en dånande flod i hennes inre som vägrar låta sig tämjas. Hennes febriga blick vandrar mellan de nya posterna på jakt efter de förlösande orden: ”Kandelabrar, nyrokoko”.

 

Ljusstakar & Kandelabrar i hemlighet

Ljushållare

Nummer 3. Det har gått knappt nio dagar sedan sist Nika lossade på bakväggen i sin platsbyggda walk-in closet och varsamt placerade sitt senaste fynd i dess dunkla gömställe. Sexarmad ljuvlighet, artonhundratal, förgylld brons med blomsterslingor och putti.

Hon vann budgivningen, trots envetet motstånd från en oerhört fräck anonym budgivare, och kammade hem kandelabrarna för endast ettusenfemhundra per arm. ”Det måste väl ändå vara prisvärt!”, konstaterade hon nöjt för sig själv, med vissheten att maken inte lär hålla med. Han lär faktiskt låta bli att hålla med på ett väldigt högljutt och emfatiskt sätt.

Hon drömmer om dagen då hon kan anförtro honom sin skamliga last, då hon kan visa honom sin gömda skatt i väggen. Där väntar sedan länge ljusstaken Bertil och Bastille, ett par gustavianska tennljusstakar,  ett antal resliga antika altarljustakar, och…ja, bakväggen i garderoben har på senare tid blivit allt svårare att stänga och buktar nu ut på ett ganska misstänkt sätt.

 

 

Kandelabrar och framtidsdrömmar

Hon föreställer sig en avlägsen framtid då hon och den korpulente maken (som också har bitter erfarenhet av saker som börjar bli allt svårare att stänga) sitter i det milda skenet av rokokokandelabrarnas levande ljus och skrattar åt hennes obefogade rädsla att bli upptäckt, medan han berömmer hennes utmärkta stilkänsla och enastående förmåga att urskilja extraordinära ljusstaksfynd. Men än så länge är det bara jag som känner till hennes stulna kärleksstunder i köksmörkret.

Hon vet att jag förstår.

Den anonyma budgivaren var trots allt jag.

Kram och trevlig helg!

/Sofia, Tretow Deco

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.