Tretow Deco

Hemliga skåp och platsbyggd förvaring för äktenskapligt bagage

Min man är en otroligt omtänksam, stark och trofast människa. Men förra veckan hände något fruktansvärt i mans-mått mätt: Det platsbyggdes förvaring i form av ett hemligt, osynligt skåp.

Om han hade fått sin vilja igenom och försökt ta ut skilsmässa hade det låtit såhär hos den bistra skilsmässoadvokaten:

Skilsmässoadvokaten: ”Jaha, så du har alltså bestämt dig för att avsluta äktenskapet och flytta in i kyffet mellan väggen och tvättmaskinen i källaren? Vi skulle gärna låta protokollet återge anledningen?”

Vad bråkar jag och min man om? Skåp.

Min man (tvekar och sneglar nervös och samtidigt lite surt på mig): ”Vi har varit tillsammans i över 20 år. Det började ju som ett oskyldigt intresse, det där med inredning. Men nu bygger hon hemliga skåp och sätter upp paneler överallt!  Inte bara hos oss – hos en massa andra människor också, som betalar henne massor för att göra det! Helt plötsligt har hon bytt ut matbordet och i förrgår hade hon flyttat på soffan så att jag satte mig i tomma intet! Det här våren har varit supersvår, rent inredningsmässigt. Först hamnade mitt stilleben av gymkläder som jag samlat i hallen ända sedan januari 1996 helt oförhappandes i klädkammaren. Sedan skulle jag hämta ett par begagnade öronproppar ur min hög med muttrar, öronproppar, reklamnyckelringar och batterier som jag naturligtvis förvarar i en permanent installation på köksbordet – men då hade hon flyttat på högen och SORTERAT den! Och vår köksentré anlitade hon en hantverkare för att måla, så nu är den varken sunkig eller full av sopor längre! Jag känner aldrig igen mig; ibland går jag vilse mitt i natten!”

Kan inte allt bara få vara som det är?!

”Ojojoj”, börjar Skilsmässoadvokaten, men han får tyvärr inte fortsätta eftersom jag naturligtvis måste få försvara mitt skåp:

Jag: ”Min man vägrar kännas vid vare sig existensen eller nyttan av mitt superhemliga, platsbyggda skåp. Han har dessutom kastat obefogade glåpord och arga blickar i skåpets – och inte minst sin hustrus! – riktning och har varken lovordat den invändiga zebratapeten (från Thibaut) eller det faktum att TV:n sitter som en smäck. Till sist förnekar han att han någonsin gått med på att bygga det, trots att han vid ett flertal tillfällen ordagrant har sagt: ”Okej,  bygg skåpet, då!” Herr Skilsmässoadvokat, jag dristar mig att påstå att han inte bara hatar mitt skåp; han hatar alla skåp! Era också! Han är helt enkelt en skamlig skåphatare.”

”Jaså, det låter verkligen inte bra”, säger skilsmässoadvokaten, som heter Arne, och ser strängt på min man. ”Vad har ni att säga till ert försvar, min herre?”

Men min man har inget alls att säga till sitt försvar, eftersom det aldrig har existerat färre förmildrande omständigheter än i detta fall. Dessutom är han för långsam; jag tänker då inte försitta ett tillfälle att lägga ut texten om mitt hemliga skåp:

”Bäste herr skilsmässoadvokat – vilken stilig fluga ni har idag förresten, flugor är verkligen smickrande, särskilt på en kort och stubbig hals som din – har ni någonsin drömt mardrömmar om att sladden till TV:n, datorn, X-boxen, kanalboxen stryper er och att ni sedan blir begravd under en hög av fjärrkontroller och VR-hjälmar?”

Skilsmässoadvokaten gör stora ögon ovh skakar stumt på huvudet.

”Inte? Men det har jag. Fast det är ingen dröm. Det är verklighet. Och inte bara min verklighet – o, nej. Det är din mammas verklighet. Din systers. Din frus! Överallt i våra hem tvingas vi dag ut och dag in möta synen av oestetisk teknik, med slingrande elkablar och blinkande ljusdiodrar. De finns överallt! Och min enda oskyldiga önskan var att få samla några av dem i ett hemligt skåp som ser ut som en helt vanlig, vacker vägg för att få lite lugn och ro i sinnet och kunna vila ögonen på något härligt! Är det verkligen för mycket begärt?”

Skilsmässoadvokaten ser på mig med uppspärrade ögon som tåras  av medlidande. Och jag vet att jag äger honom.

Han sväljer hårt och säger med darrande stämma: ”Jag hade ingen aning om att ni hade det så svårt, frun!” Han vänder sig mot min man.”Skilsmässa INTE beviljad, min bäste herre!”

Haha! Bättre lycka nästa gång, make!

Hur som helst. Nu ska jag berätta för ER om skåpet på bilden ovan. ”Var är det? VAR ÄR DET?”, undrar ni förvirrat. Säger jag inte! Gissa!

Nu börjar ni ana något, smartingar! Okej, ni ska få se fler bilder. Med dörrarna öppna!

Platsbyggd TV-förvaring
Platsbyggd TV-förvaring, med utrymme för allt som är irriterande – eller för fina inredningsdetaljer!

Platsbyggd TV-bänk

Skåpet kom till som en reaktion på min oförblommerade kärlek till hemliga dörrar och platsbyggda bokhyllor, och är designat för att smälta sömlöst in i rummet. Det ger ett underbart lugn till rummet att inte behöva se sladdar och TV när de inte används, och det är otroligt skönt att slippa en skrymmande TV-bänk. Jag har velat slippa dem i tre årtionden. De kan nästan inte vara snygga – det verkar som om det är nära på olagligt!

Jag är övertygad om att skåpet kommer visa sig vara bra för vårt äktenskap – på något vis som ännu är höljt i mörker. Kanske kommer min man på andra tankar om han får bo i det ett tag?

Lycka till med era egna äktenskapliga ”skåp”, om ni också brukar bråka om ”inredning”, så ses vi nästa vecka. Kram!

2 kommentarer

  • Veronica

    O, vilket utsökt skåp! Nog har även undertecknad förfasats över dessa otaliga sladdhärvor, vars utstrålning (höhö) riktigt förpestar mina grumliga linser (det här vart invecklat, märker jag). Kom genast hem till min boning och bygg in allt jag äger och har i väggen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.