Byråer & Inredningsinspiration av Chupaflor

Chupaflor Morvier var varken mer belgisk eller särskilt mycket längre än någon annan, men det var nästan alltid så hon uppfattades. Hon hade en liten, vass, nästan hundra år gammal näsa och rynkor runt mun och ögon av för många skratt och lika många utskällningar. Den som stötte på henne på gatan hade kunnat missta henne för en ilsken liten typ;  jag visste att hon hade ett hjärta som bultade vänskapligare än de allra flesta. När vi träffades för första gången höll hon på att baxa in en antik byrå i sin uråldriga men vackra hiss på Valhallavägen.

Hon hade bott i huset sedan hon var 24, på den tiden då Valhallavägen fortfarande var en vacker trädkantad esplanad till skillnad från dagens kaosdrabbade trafikinferno. Hon kunde sitta på sin balustradförsedda balkong och vinka med sina spröda händer åt bagaren, som visste att det betydde att det var dags att skicka upp färska budapeststubbar med hissen till andra våningen där Chopaflor ivrigt väntade med sina sugna småttingar. Nu var barnen utflugna och alldeles för ofta upptagna på annat håll, så Chupaflor ägnade istället sin tid åt att älska gamla möbler som hon nosade upp i områdets antikaffärer.

Byråer och möbler som förenar människor

Dagens fynd var alltså en vacker barockbyrå med stenskiva, som hon hade tänkt måla i en mörk och matt nyans, men först måste hon lyckas få in den i hissen utan att den gamla gallerdörren satte käppar i hjulet. Hur hon än kämpade ville inte dörren gå igen, och när jag kom in i porten och fick syn på henne hade hon just satt sig på den inbyggda hissbänken för att pusta ut en liten stund.

Jag är ibland lite asocial av mig, så min första instinkt är alltid att låta den som är först i hissen få den medan jag tar trapporna. Men då jag hörde hennes flåsande andetag som förstärktes av det ekande gamla trapphuset, vände jag nedåt igen och frågade: 

”Kan jag hjälpa dig med byrån?”. Inredning förenar människor, det är ju det jag säger!

Byrån som var mäktigare än två viljor tillsammans

Hon tackade efter en sekunds tveksam tystnad  ja, men efter att ha kämpat en stund insåg vi båda två att den här byrån var mäktigare än båda våra viljor tillsammans: Det var helt enkelt dags att ringa in förstärkning i form av ett stycke ung och frisk make – min. Han jobbar några kvarter bort och var snart på plats i sällskap med sina imponerande biceps, och tillsammans bar vi byrån upp för trapporna med Chupaflor ivrigt gastande instruktioner inifrån hissen. Vi nådde smärtfritt men andfått tredje våningen och bar in byrån i Chupaflors hall. Hall var av den där underbara sorten som ligger i mitten av en solfjäderformad lägenhet; den typen som är idealisk att placera en rund konversationssoffa i.  Vilket hon till min stora lycka också hade gjort! Varför gör man aldrig det nu för tiden?

Det ska jag ändra på. 

Inredning med en drömsk stämning

På den flata mittdelen stod också en gigantisk bukett med vita rosor, och när jag försiktigt lutade mig över dem för att se skönheten på nära håll och andas in den underbara doften lät jag blicken vandra mellan de fem dörröppningar som utgjorde solfjädern. Varje rum var kärleksfullt och delikat inrett, färgpaletten ljus och mild, och det var då jag förstod att Chupaflor inte var någon vanlig gammal släng-Chupaflor. Rummens inredning förmedlade en värme och känslighet som man sällan får uppleva, en sådan stämning som jag som inredare alltid drömmer om att lyckas med.

Chupaflor, som tydligen var lite lomhörd, knackade mig på axeln med sitt ovanligt långa och respektingivande pekfinger och vrålade med en nick åt tekoppen i sin hand:

”Grädde?!”

”Nej tack!!!”, vrålade jag tillbaka och log som tack för teet. Min make försågs med en cider som Chupaflor hade haft i kylen sedan 1986, och slog sig ned i en gustaviansk taburett klädd i dramatiskt, svart linnetyg. Han studerade roat det eklektiska och feminint vackra rummet med dess sirliga linneklädda möbler, blåvita urnor, exotiska gröna växter och sliten stjärnparkett.

”Så här kommer det att se ut hos oss om hundra år om du får hållas”, sa han och tog leende en klunk. Han vet precis vad han ska säga för att göra mig glad, och för det älskar jag honom extra mycket.

Själv slog sig Chupaflor ned i en nött baljfåtölj och vilade sina möra fötter på en ceriserosa puff med fransar. Hon betraktade tankfullt min makes biceps en stund innan hon avgjorde att de var precis vad hon behövde för att flytta på ett skåp som dolde en hemlig lucka i salongens höga bröstpanel (jag ÄLSKAR sånt! Gör inte ni?). Där bakom hade hon sparat hundratals prismor från gamla kristallkronor i diverse kinesiska porslinsteburkar, och nu räckte hon en av dem med sitt gnistrande innehåll till mig och min man som tack för hjälpen med fyndbyrån.

Baljfåtöljer och andra vackra möbler från Chupaflor

Chupaflor och jag träffades åtta gånger efter den dagen. Vi flyttade på möbler, hjälptes åt att rensa lite bland hennes skatter – en stor bukett av lösnäsor på pinnar, som hon hade fått i present av sin pappa när hon tog realexamen, fick en ny hedersplats – och uppdaterade de gustavianska baljfåtöljerna med nytt tyg enligt senaste mode från Pierre Frey.

Jag såg på henne att hon njöt i fulla drag, och när hennes nya, zebrarandiga viskosmatta från Layered, som skulle komplettera hennes rokokodagbädd och ge den ”lite stuns”, som hon uttryckte det, äntligen kom så studsade hon upp och ned så högt hon förmådde på vingliga ben och med rullatorn i ett fast grepp. Den slitna stjärnparketten fick nytt liv med en mörk nyans av silkeslen hårdvaxolja, och den gulnande väggfärgen ersattes med en mycket vacker grönblå färgpalett från Little Green.

När telefonen efter mitt åttonde besök slutade att ge mig samtal från Chupaflor kände jag vad som hade hänt innan jag kunde formulera det i tankarna. En tid senare lades lägenheten på Valhallavägen ut till försäljning och alla hennes älskade möbler auktionerades bort.

Den vackra taburetten där min man hade druckit sin cider står nu i vårt vardagsrum. Varje gång jag ser den tänker jag på Chupaflor, som älskade lampor, soffor, fåtöljer, speglar – ja, all inredning – nästan lika mycket som jag.

Kram och trevlig helg!

/Sofia, Tretow Deco