• Att inreda med statyer
    Tretow Deco

    Att anlita inredningshjälp

    Idag ska jag berätta varför man ska anlita en inredare. Emellanåt kryddar jag texten med bilder på en underbar staty som jag smugglade hem från Oscar & Clothilde idag. Okej då, jag smugglade inte hem den, de vet att jag lånade den.

    Då så, då börjar vi…

    Min kund Mimi är en riktig fashionista. Hon driver en stor modeblogg där hon dagligen förser sina läsare med råd om hur man får till stilen, hur man bygger en basgarderob och hur man använder accessoarer. Hon kan sin egen stil in i minsta detalj och är aldrig osäker när hon står inför ett nytt klädinköp, utan bygger med avundsvärt självförtroende och totalfokuserad målmedvetenhet upp sin yttre persona med en till synes oändlig sträcka av klockrena val.

    En annan kund, Lilian, är precis likadan, men hennes träffsäkerhet appliceras istället på kulturella upplevelser. Hon bygger medvetet upp och utvidgar sin kulturella sida genom strategiskt utvalda böcker som gradvis fyller luckorna i hennes kunskapsbank, ett musikbibliotek på Spotify som är indelat en spellista för alla typer av humör som hon vet att hon brukar skifta mellan och de vernissager, utställningar och evenemang som hon vet kommer att bli heta samtalsämnen runt det kulturella middagsbordet ett tag framöver.

    Vacker Staty
    Här är den. Statyn som jag blev kompis med i butiken.

    Vad har dessa två kunder gemensamt?

    – Båda är extremt fokuserade och målmedvetna inom sitt respektive område. De är extremt ”välinredda”, den ena på det kulturella planet och den andra på det yttre planet.

    – De vet precis vad de vill, vilka de är inom sin sfär, och hur de uppfattas utåt.

    – Ingen av dem hade förmågan att applicera sitt tänkande på sitt hem, eller den blekaste aning om hur de skulle inreda för att trivas.

     

    Efter åratal av velande mellan olika stilar, impulsinköp och plötsliga utbrott av vild entusiasm inför skiftande inredningsdetaljer, efter arvegods, auktionsfynd och oemotståndliga flamingor på hmhome bar istället deras respektive hem spretig vittnesbörd om den oidentifierbara personlighet som levde där.

    Det tråkiga var att ingen av dem stack nyckeln i låset efter jobbdagens slut och steg in i sitt hem med en lättad suck av välbefinnande. Det fanns ingen röd tråd, ingen eftertanke och ingen målbild.

    Staty i hemmamiljö

     

    Hur hjälpte jag dem?

    En inredare kan inte bara hjälpa dig att spegla vem du är, vilka resor du gjort i ditt liv och vilka faser du har gått igenom med hjälp av få, utvalda saker, utan kan även ge dig ett hem som ger kraft, lugn och uttrycker den du vill och strävar efter att vara. Som en förlängning av ditt eget bästa jag.

    Varför ska man anlita inredningshjälp, egentligen?

    En inredare gör att ditt hem känns som din favoritbok, din favoritfilm, din favoritmusik. Ett hem inrett med eftertanke, där alla element hänger ihop, kommer alltid att kännas som fredag. En inredare ger dig även verktyg och en målbild att jobba med när uppdraget är slutfört – du har observerat vad som har valts ut, lyssnat på inredarens förklaring och kan nu själv fortsätta bygga i samma anda. Inredning är nämligen som ett levande väsen som man tjänar på att nära lite då och då. Med något nyinköp, en justering, en uppdatering. Ett hem är ju föränderligt och alltid på väg någonstans, precis som du. Men det är en lisa för själen att ha en tydlig riktning och bygga ett hem där man kan andas.

     

    Att inreda med statyer

    Hur kan man förbereda sig?

    När man anlitar en inredare är det till stor hjälp att bena ut vilken typ av miljöer som man verkligen älskar, lägga det i en liten låda och bestämma sig en gång för alla! Vi bombarderas med så många inspirerande bilder på nätet att man knappt minns sitt eget namn, än mindre finslipar urskillningsförmågan. För vad är det man gillar – egentligen? En sak är att beundra en estetiskt vacker miljö. En annan är att faktiskt leva i den, gråta i den, skratta, sura och bråka. Fira jul, vara influensasjuk, skolka från jobbet, ta ett glas vin, bjuda hem alla man känner.

    Därför ber jag alltid mina kunder om 3 viktiga saker innan vi börjar jobba tillsammans:

    – Att göra en Pinterestsida åt mig. Den här sidan ska vara full av de allra sannaste bilderna; sådana de alltid återkommer till, aldrig riktigt släpper, och som de kan se sig själva kliva in i.

    – Definiera känslan som de vill att deras hem ska utstråla. Det här vet alla innerst inne, men det kan krävas att man gräver runt lite innan man lyckas urskilja kanterna och sätta ord på den. I slutändan hjälper den här övningen min kund att förstå skillnaden mellan att uppskatta en stil på avstånd och att vilja göra den till en del av ens existens.

    – Sätta en budget för vad det hela får kosta och vad som är värt mest tid och pengar.

     

    Dekorativa statyer

    Hur får man ut det mesta av inredarupplevelsen?

    Antingen ger man inredaren fria händer, tar ett steg tillbaka och låter inredaren arbeta. När moodboarden – det inspirationscollage med möbler och detaljer, bilder och materialprov som förmedlar den stämning och stil man vill uppnå – är satt, så arbetar inredaren för att förverkliga planen medan du fokuserar på annat.

    Eller också väljer man att vara delaktig med tid och engagemang och lägger ned sin själ i kommunikationen med inredaren, beredd på att ge feedback och fatta en del snabba beslut.

    I båda fallen blir resultatet självklart bäst om man klarar att släppa kontrollen, vara öppen för idéer som du inte hade kommit på själv och dessutom står fast vid inriktningen ända fram till mållinjen. Att lita på att inredaren vet vad de gör är alltid det bästa sättet att få ett lyckat resultat, annars blir det en inredning full av kompromisser, och det du har betalt för att få hjälp med har du missat chansen att ta till dig. Som att anlita en personlig tränare och gå och äta hamburgare direkt efter passet!

     

    Är du intresserad av inredningshjälp? Skicka mejl till order@oscarclothilde.com, eller fråga personalen på Oscar & Clothilde. Vi berättar gärna mer!

    Ha en riktigt härlig helg!

     

     

  • Planering av stuckatur
    Tretow Deco

    Att inreda med stuckatur, lister och andra underbarheter

    Jag tänker mig att geniet som uppfann dekorlister och stuckatur måste ha haft en ovanligt vacker själ. Vilken fantastisk idé att smycka väggar och tak med vackra reliefmönster! Allt var frid och fröjd i många, många år, men sedan var det plötsligt någon annan sur typ som fick syre och bestämde att vi inte skulle hålla på och slösa tid på en massa onödiga och svårstädade ornament; avskalat var mycket mer praktiskt. Praktiskt.  Ja, det kan vara helt fantastiskt fint med avskalat och stuckaturfritt också. Raka linjer, rent formspråk. Underbart! Men jag kan ändå inte hjälpa att ornamenterade lister, takrosetter, bröstpanel och kassettak får min själ att dregla. Därför blir jag extra glad när jag får i uppdrag att rita in ny stuckatur!

    Just nu håller jag på parallellt med fyra olika uppdrag som alla behöver stuckatur. En liten lägenhet på Östermalm från sekelskiftet, en lägenhet från Jugendperioden och en nybyggd villa. Och ett litet, sorgligt utrymme i mitt eget hus (perfekt tillfälle att testa någon kul idé som jag kan ta med mig till en kund sedan). Alla dessa bjuder på olika utmaningar och behöver sin egen typ av stuckatur.

    • Lägenheten från sekelskiftet längtar efter detaljrik ornamentering, med tandade taklister och bröstpanel.
    • Lägenheten från Jugendperioden vill gärna ha sirlig stuckatur med inspiration från växtriket, men mer nedtonad än sekelskiftesvarianten.
    • Den nybyggda villan vill ha lite enklare former och det sorgliga utrymmet i mitt hem likaså, trots att mitt hus är byggt under Jugendperioden.

    Skiss med stuckatur

    Varför är byggåret en avgörande faktor för ditt val av stuckatur?

    På den tiden då jag och min man bodde i en hyresrätt i Vasastan och aldrig bråkade om inredning eftersom vi varken hade råd eller lov att göra om något, så bodde vi våningen över en man  som vi kallade Hubba Bubba. Han var två-tre meter lång och hade ett skräckinjagande yttre (inte ett fult yttre, men ett yttre som gjorde att man väntade sig att åka på blodigt spö i hissen), men var förvånansvärt och ibland misstänkt gemytlig. Han bjöd ofta in oss, och eftersom han pratade så mycket att man inte hann avböja, så hamnade man till slut nere i hans lägenhet med ena fingret startklart på överfallslarmet.

    Vi klev in genom den helt normala dörren, blev ombedda att ta av oss skorna, och blev sedan stående orörliga och stumma i minst en timme. Kändes det som. Den syn som mötte oss var nämligen den här:

    Lägenheten  var en exakt kopia av vår trea i 20-talsklassisistisk stil. Men hos honom var det inte längre 20-tal, utan bombastiskt 1800-tal. Om artonhundratalet hade blivit packat, nedspytt av sixtinska kapellet och gift sig med Taj Mahal i Vegas.

    Denne skräckinjagande man, som verkade ha fötts med ett permanent knogjärn, visade med flickaktig förtjusning och tindrande ögon upp sin tjugotalslägenhet där varje millimeter var täckt av snirkliga stuckaturornament: reliefer, maffiga takrosetter, pompösa dörröverstycken och dekadent boasering. Alla tillgängliga arkitektoniska tidsperioder var blandade med stor entusiasm och helt utan eftertanke. Och så var det förstås änglarna – dem får vi inte glömma. Från golv till tak satt de, keruberna, och stirrade på oss med fördömande blick. Kronan på verket var den oerhört överdådiga himmelsängen med svarvade stolpar i mitten av lägenheten. Detta gjorde så stort intryck på mig – och med ”göra stort intryck” menar jag ”chockade mig så svårt” – att jag för alltid kommer att se den lägenheten för min inre syn när jag pratar om stuckatur.

    Askar och detaljer

    Sekelskiftesstuckatur är så vacker, men…

    Som en hängiven anhängare av stuckatur ända sedan jag var stor nog att inse att den existerade, vill jag helst smälla in riktigt snirklig stuckatur á la 1800-tal överallt. Så jag förstår Hubba Bubba, det gör jag verkligen. Men man kan inte ha sekelskiftesstuckatur i alla bostäder – inte om man vill att det ska bli bra. Inte om man vill att det ska se äkta ut. Inte om man vill höja värdet på sin bostad. Och det trots att man ÄLSKAR sådan stuckatur.  Jag vet; så himla orättvist.

    Så hur ska man välja rätt stuckatur?

    Överallt i och utanpå ett hus finns ledtrådar till hur insidan ska smyckas för att den ska hållas tidsenlig. Varför är det så viktigt att vara tidsenlig med stuckatur? Därför att med varje arkitektonisk stil har även proportionerna ändrats, och sätter man upp nyrennässansstuckatur i ett hus från till exempel 20-talet, 40-talet eller 90-talet så känns det inte rätt. Eller, det kan kännas superrätt precis just idag när stuckatur har fått ett väldigt stort uppsving, men när nyhetens behag har lagt sig finns risken att det är lättare än man tror att se att stuckaturen inte är original och att den inte hör hemma. Man kan liksom bli förförd av trenden och göra förhastade val, ni vet?

    Den riktigt ornamenterade stuckaturen på 1800-talet och den som var populär i början av 1900 kräver bland annat en takhöjd som inte nyare bostäder har. Den hör visuellt samman med en viss rymd samt andra arkitektoniska element, och därför blir det malplacerat. Den här känslan förstärks när man kommer in utifrån och har husets fasad och trappuppgång (om det är en lägenhet) i färskt minne. Då blir inte helheten bra ens om man har lyckats på ett fenomenalt sätt med proportionerna.

    Skiss av Tretow Deco

    Hur man får till stuckaturen

    Att få till listverk och stuckatur rätt är däremot inte så svårt. Det första och enklaste man kan göra, förutom att läsa på eller anlita en inredare, är att leta efter ledtrådar i bostaden, eller i en annan bostad i samma stil. Den kan diktera stuckaturvalet och ge dig de mått du behöver. I gamla hus finns alltid spår som skvallrar om den arkitektoniska eran, även om mycket har renoverats bort. Om det så bara finns fem cm kvar av en list någonstans, eller om du hittar nån gammal konsol i källaren eller en gammal dörr, så kan du med hjälp av dem lista ut ungefär vilken typ av stuckatur som är tänkt till just det här utrymmet. Och har du kanske ett rum i bostaden som är mer orört än de andra, kan du använda den informationen för att sätta in ny stuckatur i övriga rum. Snickare eller stuckatörer behöver bara en liten bit av en list för att kunna göra en kopia! Om du känner att du vill  ta ett steg bort ifrån befintlig stuckatur i en bostad, så välj utsmyckning som talar med andra arkitektoniska ornament i bostaden. Du vill kanske inte ha samma list överallt i huset som originalet i vardagsrummet, men välj då en annan från samma tidsperiod, så att de har ett inbördes släktskap.

    Vad rummet är tänkt att användas till är också en viktig faktor. I våningens eller husets paradrum – de där man underhöll gäster – var stuckaturen ofta mer överdådig än i andra rum. De är även de största rummen och tål därför en bitigare stuckatur.

    I en nyare bostad kan du mäta takhöjden och titta på dörrfoder och fönster för att låta dig vägledas i eventuell ytterligare utsmyckning (men ta det lugnt här…det här är som att bli ombedd att sluta äta kexchoklad när man är mitt i – nästan omöjligt! – men det krävs återhållsamhet och självdisciplin för att det inte ska kännas plastigt).

     

    Kruka med körsbärsrisNågot annat som det är viktigt att hålla koll på för att det ska se äkta ut är proportionerna sinsemellan listerna och avståndet mellan utsmyckningarna. Gör man till exempel spegelfält måste mellanrummen vara harmoniska och fältens storlek proportionerliga i förhållande till väggens storlek. Här kör jag inte med en matematisk formel, utan hittar ett hus med den typen av listverk som jag vill ha, och tar med mig måtten när jag ritar mina skisser.

    För att sammanfatta:

    • Låt byggåret diktera ditt val av stuckatur
    • Planera stuckaturen med känsla, och ha koll på proportionerna
    • Om stuckatur redan finns, komplettera med ledning från den beträffande design och mått.

    Hoppas att ni har fått lite vägledning i era list- och stuckaturval, och lycka till!

    Vi ses nästa vecka!

    /Sofia

     

  • Rosbukett
    Tretow Deco

    Till dig på Alla hjärtans dag

    Jag jobbade en gång med en ung singeltjej som hade köpt en oerhört fin trerummare från 1888 på Johannesgatan i Stockholm. Tillsammans hade vi kärleksfullt inrett den, hänförts av den snirkliga stuckaturen och de imponerande kakelugnarna, och utvecklat en osund kärlek till den pampiga marmoreldstaden i köket – jo, i KÖKET – och bara tagit in möbler, färger och detaljer som hon älskade. Lägenheten var alldeles perfekt inredd för att fira alla hjärtans dag, varje dag. 

     

    Öppen spis med rosor

    Den perfekta mannen…

    Det märktes att hon trivdes, och hennes intresse för inredning och sekelskiftesarkitektur hade verkligen väckts ordentligt under våra konsultationstimmar. När det hade gått nästan ett år råkade jag stöta på henne på Sophies Canelé på St Eriksgatan hon hade en kartong franska bakverk i den ena handen, mobilen i den andra och tårar i ögonen. Hon vrålade gällt:  “…och DÄRFÖR är det SLUT!” åt telefonen just som jag kom inom hörhåll och hon fick syn på mig.

    Jag gav henne en kram och frågade hur hon mådde, fast frågan uppenbarligen var överflödig.

    Hon rev upp lådan med bakverk, mosade in en éclair med vaniljsmak i munnen och sa något som lät som “Jag var tvungen att dumpa honom”, fast med en fluffig filt av vaniljkräm. Jag hann inte ens fråga innan hon hade huggit in på nästa éclair – en med kaffesmak – men mellan tuggorna lyckades hon berätta att hon hade träffat “den perfekte mannen” kort efter att lägenheten var klar, och att det snabbt hade blivit allvar mellan dem. De hade dejtat intensivt under åtta månader, träffat varandras familjer och till och med skaffat hund tillsammans, när han hade friat och hon tackat ja.

     

    Lampa och grå väggfärg
    Ett fång vackra rosa rosor i en klassisk glasvas

     

    Allt verkade frid och fröjd – ni vet, rosa hjärtan och älvglitter – ända tills den perfekte mannen plötsligt, helt utan förvarning hade föreslagit att de skulle “börja om” med en ny lägenhet. Min kund hade tittat på honom som om han hade föreslagit att hon skulle vaxa bort ögonbrynen.

     

    Rosa rosor

    Puff med bricka

     

    Han hade prövande erkänt att han gärna skulle vilja bo i en modern lägenhet, kanske i en sån där supercool på Östermalm där det finns en foajé med lounge och concierge? Kanske kunde det finnas en sån där minimalistisk eldstad också, som man kan tända med fjärrkontroll? Och det vore faktiskt superbra om det fanns en vägg i lägenheten där man kunde hänga cykeln, och kanske ett rum för hans Virtual Reality-konsol? Framför allt kanske man kunde slänga ut sammetssoffan och ha några pinnstolar istället? Det är mycket bättre när man spelar VR.

     

    Öppen spis med rosor

      

    Min kund erkände att “det blev helt svart” efter det, och att hon inte minns mer från den kvällen förutom kväljningskänslor och hemska framtidsvarsel om söndagar på Teknikmagasinet. Hon beskrev det som att “alla sinnen stängde av för att komma ur en helt surrealistisk situation”, och hon hade slängt ut den perfekta mannen med tofflorna före med den nyfunna superstyrka som kvinnor i oerhört pressade situationer kan få.

     

    Drinkar med tomtebloss
    Drinkar med tomtebloss serverade i fantastiska champagneglas

    Lägenheten och hon är fortfarande lyckliga tillsammans

    “…och DÄRFÖR är det SÅÅÅ SLUT, som jag precis lugnt och sansat försökte förklara för honom i telefon”, sluddrade hon (nu var munnen full av en ny éclair, med chokladsmak). “Jag vägjar flytta och leva mä en schykel på väggen; ja göj det bara inte. Thass a  DEALBREAKER (hon citerade ofta Liz Lemon, men brukade oftast varken sludderskrika ut citaten som hon gjorde nu, eller spraya éclairer över inredare)!

    Och det var slutet på min kunds stora romans. Med mannen. Lägenheten och hon är fortfarande lyckliga tillsammans.

    Därför är det här inlägget tillägnat dig, som har bestämt dig för att kämpa för kärleken OCH alltid styra i motsatt riktning så fort en cykelvägg kommer på tal. Och till dig som lever med cykelväggen för att kunna använda den som motvikt vid ett strategiskt tillfälle när en väldigt snygg soffa med möbelnitar står på spel. Just det – denhär hjärnan. Not just a hat rack, my friend.

    Skål för dig!

    PS! De vackra glasen i det här inlägget heter ”Champagneglas Vintage” och är några av de vackraste champagneglas jag någonsin sett. Innehållet i glasen är rosa champagne och sockervadd! Som en extra liten bonus är det fullkomligt livsfarligt när tomteblosset når sockervadden, men det är ju inte meningen att en drink ska vara helt utan utmaningar.

    Hoppas att vi ses nästa vecka! /Sofia

    Sockervadd i champagneglas

  • Guldstol
    Tretow Deco

    Dålig stämning? Du har för få coffee table-böcker

    Coffee table-böcker är en sådan där underbar sak som nästan bara är till för att vara fin. Det är väl för härligt att det finns sådant i världen. Som moln, sammetspuffar med fransar och Ryan Goslings mage.

    De kan staplas på varandra, ligga i en hög och vara trevliga (vi talar förstås om coffee table-böcker nu, inte Ryan – han gillar inte att staplas eller ligga i en hög och vara trevlig. Tror jag. Jag känner honom förstås inte, men jag utgår bara från att vi är ganska lika där; jag har också svårt för att vara trevlig när jag ligger i en hög) och det är nästan omöjligt att gå förbi en sådan vacker bok utan att ta upp den och bläddra lite. Vilket osökt för mig in på en anekdot som säkert är nästan helt sanningsenlig:

    Fenomenet coffee table-böcker

    Det här kanske ni inte vet, men faktum är att fenomenet coffee table-böcker uppfanns av en forskare – Hans – i Düsseldorf redan 1942. Han hade tack vare sin vinnande kombo av charm och list anlitats av staten för att uppfinna något som kunde funka som som en avledningsmanöver när det blev otrevlig stämning på middagsbjudningar. Tro mig, det här var ett stort problem på den tiden.

     

     

    100 years of fashion – en mycket vacker bok som du hittar i webshopen.

    Han hade slitit i labbet i månader, då hans chef plötsligt stormade in med en massa orättvisa tillmälen och gester;  Det här hade tagit alldeles för lång tid, och han kunde knappt räkna antalet middagsbjudningar med grymma förutsättningar som hade gått i stöpet medan Hans bara satt och latade sig i sitt labb.

     

     

    Han skulle just till att argt hytta med näven i luften, då han råkade få syn på en ett litet uppslagsverk med akvarellillustrationer av sällsynta fåglar som Hans hade lånat på biblioteket. Han glömde genast bort vad det var han hade tänkt säga och stegade bort till boken med glödgad blick, bläddrade under tystnad till sidan 42, som hade en stor bild på den rödbröstade Snofsfinken, och sjönk ned på en kontorsstol med ett förnöjsamt läte; det lät ungefär som när man pressar luften ur en veckogammal skinka.

    Vintermörkret förser dig med den perfekta ursäkten att köpa ett förstoringsglas. Att försätta sig i en situation då Diorklänningar blir suddiga är onödigt för alla.

     

    Hans betraktade skeendet med skräckblandad förtjusning och antecknade frenetiskt: ”Visuell överstimulans, galen blick. Avsevärt lägre aggressionsnivå. Hjärnan har uppenbarligen nollställts. ÄR EN BOK SVARET?”

    Han funderade länge och väl på händelsen den kvällen. Visst förstod han att en bok kunde verka distraherande, men han förstod också att hans chef lika gärna kunde ha råkat missa det lilla oansenliga uppslagsverket. Nyckelordet i sammanhanget var alltså ”stor”. Eureka! Han skulle göra en gigantisk bok, med ett så vackert omslag och frestande innehåll att man inte kunde undgå den!

     

    Det ryktas att det tjattrades så ljudligt  i kafferummet dagen därpå om alla utkast till böcker som Hans hade haft med sig och lagt på soffbordet, att ingen i hela kvarteret fick något gjort på jobbet. Någon hade läst den om hur man inreder franskt hemma, vilket piskade upp stämningen något enormt; somliga svimmade till och med. Och Hans blev varse att han satt på en guldgruva.

     

    Ett runt bord med plats för en bunt vackra böcker är en riktig lyx. Och gästerna håller sig inte bara lugna, utan även välinformerade!

     

    Ser ni hur längtansfullt han tittar på klänningarna? Tyvärr är han för spolformad för att passa i dem. Dessutom får tassarna inte riktigt grepp om blixtlåset.

     

    Ja, på den vägen är det. Vem vet hur umgänget hade sett ut idag om det inte vore för alla vackra coffee table-böcker som nu är ett stående inslag i mångas hem? Skulle man överhuvudtaget ha något att diskutera? Eller något att skapa nivåer med i stilleben? Det är tur att det finns så många coffee table-böcker i webshoppen, så att ni aldrig behöver få veta det.

     

     

     

    Denna beträttelse var bara ett litet sidospår, men jag tror att jag lyckades driva hem poängen:

    Coffee table-böcker  är något väldigt bra och kan i vissa fall vara den avgörande faktorn för hela ditt sociala liv. Oftast är de tyvärr inte det, men de är ändå väldigt mysiga och nästan omöjliga att inte älska. Något man själv bara kan hoppas på att vara!

    Trevlig läsning och helg!

    Sofia, Tretow Deco

  • Sammetspuff med tyllkjol
    Tretow Deco

    Hitta din färgpalett i garderoben

    Med en genomtänkt färgsättning och färgpalett får du ett vackert flöde i ditt hem. Men hur hittar man den?

    Under mina år som inredare har jag observerat att en av de frågor som kunden oftast har svaret på själv är färgpaletten. Problemet är att de inte vet om det.

    Man behöver någon som kan ta ut tankarna i ljuset, översätta dem till konkreta idéer, lägga dem i ordning och peta lite i detaljerna och proportionerna. Man vet egentligen i princip hur de vill ha sitt hem, men har inte de redskap som behövs för att sålla bort bruset från trender, andras åsikter och sin egen inre kritiker (jag har minst tre-fyra inre kritiker, men de får aldrig prata. Jag slänger åt dem varsin semla med jämna mellanrum, så håller de tyst).

     

     

    Min kund Clark Gable (han heter egentligen något annat, men ni som har läst de här bloggen i ett tag börjar kanske märka att jag använder pseudonymer istället för att nämna kunden vid namn. Jag ändrar även vissa andra detaljer och händelseförlopp så att ingen ska känna sig utpekad) hade åtnjutit en topposition på ett ansett försäkringsbolag och jobbat dygnet runt i åtta år. Han bar alltid runt på en extra ”partyslips” i gymväskan, av den händelse att en vardagsförsäkringssituation med en vardagsförsäkringsslips plötsligt utvecklades till en partyförsäkringssituation med lite schmooze på någon av Stockholms snyggaste krogar och således krävde en mer avancerad typ av försäkringsslips. Clark älskade sin roliga partyförsäkringsslips.

    Doftljus och Sängbord

    Det var egentligen blotta existensen av partyslipsen och vad den symboliserade som gjorde att han dök upp på Tändstickspalatset där jag sitter och jobbar med mina inredningsprojekt en dag i veckan, och viftade åt mig med min egen Tretow Deco-pamflett.

    Jag hade just ätit den fantastiska frukost som Klubben på Tädnstickspalatset erbjuder sina medlemmar (de som hyr en kontorsplats), och hällde upp varsin kopp kaffe åt oss som vi tog med till den vackra lilla vardagsrumsliknande plats som enligt ryktet var Ivar Kreugers eget kontor då det begav sig.

    Där gav jag som vanligt Per Öbergbordet en snabb klapp och en ömsint komplimang, innan vi slog oss ned i den grå sammetssoffan, varpå Clark tog till orda.

    Han hade tydligen kommit hem väldigt sent föregående kväll, hade hans hustru iskallt informerat honom om. Själv kände han sig ovanligt slapp eftersom han mätte begreppet ’”sent” med McDonald’s stängningstider, och han visste att McDonald’s på Kungsgatan hade öppet minst en timma till.

    Hustrun – Betty Grable får hon heta –  hade nått bristningsgränsen beträffande Clarks arbetstimmar och anklagade honom nu för att aldrig vara hemma, aldrig avsluta en mening eftersom mobilen var mer intressant, och framför allt för att vara sämst i hela världen på att spika upp, skruva fast eller bända loss saker i deras sedan åtta veckor nya hem. Det var kaos, och Clark bar ansvaret (hustruns ansvar var stegar, rollers och skiftnyckeln).

    Följande morgon, efter att ha blivit noggrant uppdaterad ända in på småtimmarna (McDonald’s på Kungsgatan hade stängt) om sina brister som människa i allmänhet och som händig make i synnerhet, kände sig Clark ganska sliten men också ganska ångerfull. Han ville hjälpa sin hustru – som var en väldigt trevlig person i vanliga fall – men han ville också hjälpa sig själv att i möjligaste mån inte spontanantändas av stress och/eller bli sparkad från jobbet. Han trodde inte att försäkringsbranschen hade förberett honom för ett liv som gatutrubadur och kände starkt för att behålla sina möjligheter att använda den roliga partyslipsen.

    Clark hade hittat mig en sällsynt ledig lördag några månader tidigare, då han motvilligt hade låtit sig övertalas att följa med Betty till Oscar & Clothilde (det utlovades ostörd fotbollsmatch på TV sedan). Betty hade genast försvunnit iväg mellan franska matbord och formidabla speglar, den duktiga butikspersonalen som var där  hade erbjudit Clark en sittplats i den antika Gustavianska soffan, medan de hade berättat att den var alldeles nyinkommen och omtapetserad. Han hade varit tvungen att medge att den faktiskt var riktigt vacker. Om än ingen fotbollssoffa. Eller? Han föreställde sig en match i soffan. Han föreställde sig en Glad Betty bredvid. Ja, soffan skulle kunna funka som fotbollssoffa med den där glada Betty bredvid.

    Han hade försetts med en espresso och en pamflett om mitt arbete, som han förstrött hade bläddrat i medan han lyssnat på butikspersonalens entusiastiska utläggning om butikens inredningstjänster. Helt ärligt hade tankarna börjat skingras en aning i riktning mot ett försäkringsdilemma just när poletten föll ned. Det hände precis när han hörde ordet ”konsultationstimmar”. Clark tänkte igen på den glada Betty, och kopplade samman ”glad Betty” med ”konsultationstimmar”. Nu såg Betty ännu gladare ut. Han smög förstulet in pamfletten i rockärmen och nickade uppskattande när personalen demonstrerade en riktigt ståtlig skrivbordslampa med ett vilande lejon som fot.

    Så kom det sig alltså att han nu satt här i soffan mittemot mig och radade upp sina tillkortakommanden som hemmafixare och tog en klunk av sitt kaffe. Sedan såg han på mig, och frågade:

    ”Så, kan jag anlita dig som present till min fru?” Att vara någons present är ju jättetrevligt, så jag gick gärna med på att boka in tio konsulttimmar åt Betty.

    Blommor

    När vi träffades för första gången i deras femma i ett gammalt hus från 1880 precis ovanför Nalen på Regeringsgatan utkristalliserades uppdraget:

    Betty hade problem med allt, men framför allt med att få till färgskalan i lägenheten. Eftersom hon kände sig så överväldigad av alla färger som står till buds orkade hon heller inte ta tag i något annat gällande lägenheten. Och Clark var ju alltid på jobbet. Och hennes mamma la sig i alla beslut.

    När färgskalan väl var spikad visste jag att Bettys inredningsångest skulle lätta, men Betty verkade uppgiven. Hon älskade så många färger, och hennes inspirationsmapp på Pinterest innehöll tusentals rum som hon älskade precis lika mycket. Var ska man börja?

    Randig blus runt bord

    Jag hade ett litet tips till Betty, och du som har läst rubriken vet nog redan vilket det är:

    Börja i din egen garderob.

    Förutom skeletten som först väller ut kan du mycket väl hitta din färgpalett där. Ibland är det faktiskt så enkelt som att inse vilka färger man oftast väljer att klä sig i, och sedan välja liknande till ditt hem. Jag själv insåg detta när jag hade fått en bokning hos NK:s Personal Shopping i födelsedagspresent av min underbare man och dotter, och bad stylisten – världens bästa Nina – hjälpa mig att se ut som min inredning. När hon gjorde exakt det fick jag en episk aha-upplevelse. Inredning har alltid kommit av sig själv, men mode har jag inte tid med. Inte om jag ska hinna se alla möbler!

    Vi ska ta en titt på färgskalan i ett hem där kunden varken bryr sig om att jag rotar i hennes garderob eller stökar till något kopiöst när jag tar foton – mitt eget hem! Du har ju varit där många gånger nu, men den här gången ska vi se hur det blir när inredningen lånar inspiration från garderoben. Eller tvärtom, som det är i mitt fall.

    Dusty Pink Ottoman
    Dovt rosa är lättjobbat och bryter av så vackert mot grått…

     

    Cremevit bergere och leopardkudde två
    …men kan med enkla medel förses med lite hårdare kanter genom att tillsätta ett coolt mönster.

    Ett sådant mönster kan användas som accent även till sobert cremevitt, som då tonas ned en aning och får en elegant bakgrund.

    Tyllkjol på puff

    Tyllkjolen matchar den grå sammetspuffen extra bra! Kjolen passar förresten nästan överallt, jag inreder ofta med den. I matsammanhang motsvaras en tyllkjol av en sprits fylld med mandelmassa som ens man tar med sig hem en vacker dag, helt utan förvarning eller anledning.

    Walk-in closet

     

    Öppen klädförvaring

     

     

    Svarta garderober
    Svart ger tyngd, definition och ger de milda färgerna ett djup.

    Pälskrage Ikea Hack

    Din tur att testa!

    Plocka fram dina favoritplagg. Du kommer säkert att upptäcka att du precis som jag har en tendens att välja en viss typ av färger och att några av dem kanske passar extra bra ihop. Placera dem i den ordning som ger bäst flyt mellan färgerna. Tänk dig att vissa plagg symboliserar ett rum och andra får symbolisera inredningsdetaljerna, till exempel kuddar eller mattor. Går runt mellan rummen och placera ut plaggen i den ordning de ligger nu, så att de som ligger bredvid varandra placeras i rum som har insyn till varandra. På så sätt kan du känna om de färgerna skulle få rummen att harmoniera.

    Färgpalett rosa

     

    Dressingroom klädställning

    Klädförvaring

     

    Översätt nu färgerna till en färgkarta. Det kanske inte blir exakt samma nyans, men det kommer att hjälpa dig en bra bit på vägen.

     

    Farrow and ball

    Här har jag ”översatt” mina favoritplagg till Farrow & Balls färgkarta. Det är Pavillion Gray, Pink Ground, Dix Blue, Teresa’s Green, Inchyra Blue, Down Pipe och Pointing.

    Eftersom jag älskar milda och lugna färger kan man ibland behöva något som ramar in dem, för att de inte ska bli för gulliga. Förutom svart som jag nämnde ovan, så är grafiska accenter svaret!

    Zebrafäll
    I garderoben är det den här skjortan, och i min inredning är det till exempel en zebrafäll.
    Den perfekta grå kulören
    Crèmevitt och grått känns klassiskt och sobert, och tillsammans med grått blir det underbart.
    Djungeltapet grön klänning
    Det känns extra bra att ha klänningen på sig i det här rummet!

    Farrow and Balls ”Dix Blue” ramar in den här tapeten som innehåller många aquanyanser av mina favoriter grönt och blått.

     

    Rosa kuddar med spegel
    Har ser ni Pavillion Gray på väggarna i kombination med grårosa som ni i Farrow & Balls färgkarta har i ”Peignoir” eller den mindre dämpade ”Pink Ground”.

     

    Solspegel med sidenklänning
    Teresa’s Green kommer verkligen till sin rätt i kombination med guld och den här aquablå klänningen.

     

    Klänningen är oerhört obehaglig att bära, men på väggen är den min bästa vän! Visst är parallellen mellan inredning och mode intressant?

    Berätta gärna om era egna erfarenheter i kommentarsfältet, och ha en riktigt trevlig helg!

    Kram, Sofia/ Tretow Deco

  • Kolonial - Indochine - Inredning
    Tretow Deco

    Stå emot livets törnar genom att bli grym på att arrangera inredningsdetaljer

    Idag ska vi prata om inredningsdetaljer, men först ett smakprov på verkligheten:

    En morgon på Roslagsbanan råkade jag få höra den hemskaste mening jag någonsin hört yttras av en ovanligt välfriserad kvinna med rutiga byxor och tumvantar. Jag kan varken upprepa den här eller för någon levande människa, men den åtföljdes av en ilsken spottloska på golvet och en lång harang av så grova profaniteter att jag är säker på att en liten bit av min själ dog, skrumpnade ihop och ramlade ut. Vem hon riktade ilskan mot var inte helt glasklart eftersom hon hade en telefon i handen, men inte pratade i den, utan i en ostmacka.

    Det är naturligtvis uppenbart att hennes mentala sammanbrott hade något med inredning att göra. Det kan vi ju alla vara överens om. Min kvalificerade gissning är att någon hade sabbat hennes stilleben.

     

    Berättelsen om Gretls liv, hennes öppna spis och några ord om idioten.

    Det vore faktiskt inte alls svårt att tänka sig att kvinnan på tunnelbanan hette Gretl, som Gretl i ”Sound Of Music”, och att det som hade försiggått 40 minuter innan jag träffade henne var det här:

    Vinden ven utanför Gretls fönster när hon efter en lång, sömlös natt kämpade sig upp ur sin varma säng med siktet inställt på en trevlig champagnerelaterad funktion som hon hade låtit specialinstallera i sin kyl (en Sodastream. Minus soda, plus champagne). På nakna fötter släpade hon sig ned för trappan, genom hallen, fräste åt den gulliga kudden med en hund på som låg i vägen, förbi det nya bordet med lejontassar som passade så bra bredvid fåtöljen och sedan vidare in i det varma köket.

    Där hällde hon upp den vanliga morgonkoppen champagne och mumlade kärleksord till osten medan hon gjorde iordning en macka. Därifrån tog hon sig med ren viljestyrka in till vardagsrummet för att i lugn och ro väcka livsandarna med sin champagne, tog en tröstande klunk och slog sig ned i den rostrosa sammetsoffan. Därefter lade hon lite argt men mest förnöjsamt upp sina nyligen filade och pedikyrerade fötter på fotpallen i rokokostil (off-white, omönstrat linne; Gretl misstrodde mönster och alla som gillade dem) , och vände sina trötta ögon mot öppna spisen som var hennes stora kärlek och enda anledning att stiga upp om morgnarna.

     

    Så här låg det nämligen till:

    1.Jobbet inom (infoga valfri sektor)___________ var tämligen välbetalt, men fruktansvärt trist och låg långt under hennes kompetensnivå. Tyckte hon. Hon hade dessutom läst ”Omgiven av Idioter” noggrant, flera gånger, men förstod ändå inte vad den hade med henne att göra.

    2.Hennes tvivelaktiga val av män hade lett till två skilsmässor, ett mystiskt försvinnande och en inneboende idiot som hon brukade kalla just ”idiot”, men som själv hellre hade valt att kallas ”Rolfe”(efter Rolfe i ”Sound of Music) om han hade blivit tillfrågad.

    3.Vännerna hade en efter en visat sig vara förståndssvaga med en osympatisk förkärlek till att helt plötsligt frysa ut trevligt folk och sluta ringa tillbaka.

    Saker och ting hade alltså kunnat vara mer på topp.

    Det var först efter några minuter, när Gretl lyckades fokusera blicken ordentligt, som hon insåg att det var något fel med den öppna spisen. Vad var det? Den kinesiska hästen stod där den skulle, och ljusstakarna också, och…hennes samling av fullständigt ointressanta coffee table books låg ju i oordning (hon hade tyvärr inte någon av dessa fina och intressanta böcker)! Hennes misstankar riktades genast mot Rolfe och hans överdrivna intresse för att ha plats att ställa ifrån sig saker på husets avlastningsytor. Dessa orimliga krav…!  Och det hade nu resulterat i slarviga coffeetable books. Någon måste dö.

    Hon drämde champagneglaset i bordet så att det skvätte och gick med bestämda steg över den tigerrandiga viskosmattan fram till spismanteln för att rätt till dem, då hon insåg den fruktansvärda vidden av det hela:

    En kaffekopp hade ställts på en bok och efterlämnat en provocerande rund kaffering, men snabbt lyfts upp av en arm som genast insett sitt misstag. Tyvärr råkade armen nu slå till lampan som stod intill, och den ramlade i sin tur på en oförklarligt populär designervas, som föll ned i golvet och gick i tusen deppiga designerbitar.

    En välanpassad individ hade kanske bara suckat uppgivet, börjat städa och tagit vara på tillfället att köpa den här vasen istället. Det skulle jag ha gjort, för jag är väldigt välanpassad. Men det är faktiskt ingen som har påstått att Gretl var det. Det är precis därför som hon istället hade börjat skrika okontrollerat, kastat sig ut genom dörren med sin ostmacka och sedan tagit tunnelbanan mot okänd slutdestination. Och det utan att betala…!

    Ett hög bukett snittblommor som blickfång på en spismantel är en klassiker som inte kan slå fel. Kombinera gärna med ett par ljusstakar och något som fyller mellanrummet. Här är det ett par skrin.

    Undvik psykisk kollaps på Roslagsbanan – börja inreda!

    Jag är inte helt sugen på att träffa på Gretl igen, eller höra mer av vad hon har att säga till sin ostmacka. Jag är inte heller sugen på att själv bli en Gretl bara för att någon råkar matcha ihop fula färger. Och jag vill verkligen inte riskera att någon av er förvandlas till en!

    Därför tänker jag att det här är ett utmärkt tillfälle att jobba lite med olika typer av stilleben på en spismantel (eller sideboard). För om ni tycker att det är lätt, det här med stilleben, kommer ni inte att få psykbryt när någon Rolfe i er närhet sabbar dem. Alla har vi någon typ av Rolfe i våra liv. Bilderna ovan och nedan är därför exempel på ett antal olika arrangemang på samma yta, för att visa att man med variation kan få en helt ny känsla!

    Byt ut snittblommorna mot en palm, och genast har känslan blivit kolonial istället.

     

    Vad ska man tänka på när man skapar ett inredningsarrangemang?

    Det absolut vanligaste misstaget är att satsa på många små saker istället för ett fåtal saker som är större i storleken. Tar man många små saker och ställer dem på spismanteln, som oftast inte är vidare djup, finns risken att det bara blir en rad med plotter, där inget utmärker sig. Det känns rörigt och oinspirerat. Väljer man däremot ut ett färre antal större detaljer som fungerar som blickfång, blir intrycket pampigt och elegant.

    Vilken typ av inredningsdetaljer ska man satsa på till sitt blickfång?

    • Välj detaljer som antingen står i kontrast till stilen på din spismantel eller ditt bord, eller som följer med i samma melodi.
    • Använd föremål i varierande höjd, material och form, men som alla har en gemensam nämnare; som en tråd av samhörighet dem emellan.
    • Placera dem på olika djup, vissa långt fram och andra långt bak
    • För varje detalj du lägger till – ta ett steg bakåt och utvärdera
    • Håll dig till udda antal.
    Spiselkransen är en perfekt plats för en fredagsbar, där man slänger upp den där charren som ju alltid ligger och skräpar där hemma. Skojade. Bara på måndagar. Champagneglas, chipsskål och silverplätterad burk till höger från Oscar & Clothilde.

     

    Att man redan råkar ha ett stilleben betyder ju inte att det räcker. Det är bra att ha stilleben både i förgrunden och bakgrunden.

     

     

     

    Byt arrangemang ofta. Det gör din inredning levande och är ett enkelt knep för att lyckas hålla den fräsch och intressant. Dessutom är det en skön övning i mindfullness – det hade ju varit bra om jag hade nämnt det innan Gretl började spotta på golvet.

    Ha en bra helg allihop, och hojta gärna till på  Instagram om ni tar några bilder på era egna inredningsarrangemang!

    Kram, Sofia/ Tretow Deco