Okategoriserade

BORTOM KARTAN

 Man behöver inte veta vad man vill, bara man vill veta. Och eftersom vi ständigt vill veta mer har vi gått på ”walkabout”. En färd och ett sökande med många mål. Inte i första hand fysiska geografiska platser, utan även platser vi kan knyta an till. Där vi kan känna hur resonansen stämmer överens med vår egen. Vi har helt enkelt kopplat bort för att kunna koppla på. En nyttig övning, no doubt. Vårt bloggande kommer därför vara sporadiskt och oregelbundet. Saknar du oss, hojta till. Tills dess, en reflektion över vårt varande och blivande. Känner du igen dig?

Resandet och upptäckandet börjar ofta med en karta. Så har det alltid varit. Människan har navigerat in i det okända utifrån det vi känner till – kartan. Precis som sånger ofta är ihopkopplade med kärleksaffär, så är kartor och minnen intimt sammanlänkade. Vi reser iväg och hittar ett (tillfälligt) boende. Det första vi gör är att söka en schematisk beskrivning av vår nya miljö. När vi sedan på denna strukturerade duk applicerar våra minnen så finner vi att den helt plötsligt och underligt… får liv. Det krävs väldigt lite kreativitet för detta, det bara händer – även med den mest ordinära karta, som t.ex. busskartan över södra Birmingham. Faktum är (vilket är rätt märkligt) att ju mer avgränsad kartan är, desto större är känslan hos den minnesbild den väcker. Ungefär som socker i en kopp med kaffe. En tesked i en stor kopp märks inte så mycket, men en sked i en liten kopp smakar desto sötare. Det handlar om koncentration (som i mättnadsgrad)!

En karta över Paris väcker känslor och minnen. En karta över 4:e och 11:e arrondisementet får minnena att resa till en sommarsöndag på väg till loppmarknaden från Place de la Republique ner till La Bastille. Eller kartan över New Yorks tunnelbanenät vs Brooklyns Boerum Hill-kvarter med sina typiska gjutjärnsstaket och pittoreska fik där umgängets klocka aldrig stannar. Och där minnen skapas.Kartor, i vilken form de än förekommer, är platser dit minnen färdas – inte för att dö utan för att få evigt liv. Kartor är på så sätt konstverk, och det är ingen slump att Piet Mondrian efter att ha invandrat till USA på 1940-talet utvecklade sitt kubistiska sinne för geometrisk abstraktion från stadens linjära stadskarta. Våra egna kartor den senaste tiden går via Bolognas tusenåriga gränder ner över Po-slätten till byn St Michele De Gatti söder om Parma. Där fastnar vi slaktaren Christians butik där Felinosalami, Parmaskinka och Parmesan smakprovas med vino frizzante. Vitt och rött. Maten och drycken är viktigare är viktigare än nästa dag. Hantverket och upplevelsen är överordnat det regn som fallit i dagarna tre utanför. Minnesbilden starkare än visionen av den ”vita staden” Florens dit vi var på väg.

Hur vi än ser på världen så finns det saker en vanlig karta inte fångar. Feniciernas väg hem från sina handelsresor kan visas med en linje eller två på ett sjökort, men hur återger vi kolteckningen av buffeljakt på grottväggen. Vilka vindar blåste, hur långa var skuggorna, hur lät rödhakens sång? Dessa upplevelser finns ”inneboende” i minnets poetiska kartor. Då som nu. Visst är det vackert? Upplevelsen kommer bara till som har tid att ta in den. I Antwerpen hittade vi givetvis diamanter (som ju också är för evigt) men även modern arkitektur som är långt yngre än staden själv. Strama och linjesäkra modernistiska påbyggnader som blickar ner över innergårdar, men utan att fånga normalturistens uppmärksamhet. Mode- och designbutiker som omdefinierar begreppet kreativitet och experimentlusta. Den självklarhet med vilken det skapas nytt – inte nygammalt. Där minnet av våra förutfattade meningar övergavs, för att bytas ut mot minnet av något nytt. Häftigt. Samklang i sinnet.

Tokyo om våren. Det är lätt att bara romantisera körsbärsträdens blommande och stadens nästintill obegripliga oändlighet. Men Tokyo är mer än så.  I utkanten av Tsukiji Fish Market finns ligger knivälskarnas Eden. Till Masamoto Knife Shop vallfärdar vi och andra skarpsinta(!) kunder. Masamoto har tillverkat knivar i över fem generationer och är pålitlig och leverantör till den intilliggande fiskmarknaden. Här är perfektion och stolthet samlat i ett och samma varumärke. Nä, förresten, det är en del av luften vi andas. Här ligger skärpan i skärpan och man anar arvet från svärdmakartidens Japan där lättheten, hanterbarheten och utformningen måste samspela i musikalisk harmoni. Som berört av ett högre väsen. Ljudet av slipstenen mot kolstålet hypnotiserar och fruktan över ett skuret finger är lika stor som längtan efter att driva eggen genom en laxsida eller ett stycke Kobebiff. Här är vår tids svärd vassare än vilken penna som helst.

I ett försök att slipa våra pennor ännu vassare reser vi vidare med en bunt kartor i kofferten. När vi hörs igen vet vi inte riktigt, bara att vi hörs. Hör gärna av dig om du vill följa oss. Till dess (och tills vi hittar vår”jämviktsfrekvens”) kommer vi att lära oss mer om oss själva genom de minnen vi bär med oss. Genom de platser vi besöker och de berättelser som kommer till oss.  Kanske finns de i en kopp kaffe, kanske under ett träd. Kanske är våra minnen osynliga. Eller uppenbara.

Hur ser ditt liv bortom kartan ut? Vi vill gärna veta.

Tills nästa gång – le. Ofta.

Oscar & Clothilde

P.S. Tro inte att vi kommer tomhänta tillbaka. För det gör vi inte.