• Inredning,  Tretow Deco

    ”Byta ut soffan? Över min döda kropp.”

    ”Byta ut soffan? Över min döda kropp”, erbjöd min man frestande och såg ut som att han var väldigt säker på att den dagen skulle dröja. Ett misstag. Kidding! Ish*.  

    Visst håller jag med om att man ska köpa en soffa som håller, eftersom det är en dyr investering. Men vad gör man när man köper en soffa som håller alldeles för länge, så länge att man blir arg? Man går runt och känner sig lite mordisk.

     

    Byta ut soffan?

    Vad gör man när det enda sättet att slippa soffan är att ge den en egen utbyggnad?

    Köp inte en väldigt kvalitativ soffa helt utan att ens försöka, som vi gjorde för 20 år sedan*. Jag tänker inte ens visa den på bild, för att den irriterar mig så mycket. Jag har varit sur på soffan sedan 2005, och i hemlighet spillt saker på den sedan 2007. Soffan ni ser på bilderna är en soffa som jag fortfarande älskar (också superbra kvalitet, men bättre modell än soffsvinet som jag ska berätta om)!

     

    Denna underbara soffa är INTE den jag beskriver i inlägget – den soffan får inte vara med på bild. Jag tror inte ens att den fastnar på bild, faktiskt.

    Vad gjorde jag för fel, den där dagen för 20 år sedan?

    • Kvalitet

    För det första köpte vi en soffa med massiv trästomme och kvalitativ fjädring. Det ska man absolut inte göra om man inte känner för att lova soffan evig trohet och en långsiktig relation. Inget rår på det där soffmiffot! Det går att hoppa i den och tända eld på den utan att det händer ett enda dugg. Den bara skrattar på sitt typiska dryga, skadeglada soffvis.

     

     

    • Avtagbar klädsel.

    En annan klassisk miss när man hade tänkt att göra slut efter kanske 5-7 år och sedan köpa en yngre soffa med fastare stomme är att köpa en soffa med avtagbar och utbytbar klädsel.  Här kan man inte skylla på att klädseln är fruktansvärt smutsig – då förväntas man bara tvätta den! Jaha, både extra tvätt och en ful soffa i oklanderligt skick! Det här blir ju bara värre och värre. Förutom att den jäkla perfekt formsydda klädseln är avtagbar fanns det i flera år möjligheten att köpa en ny när andan föll på. (Nu finns det inte det längre. Haha, Ett – noll till mig, soffan).

     

    • En klassisk, tidlös modell – precis som min mans fru

    När vi köpte den hoppades jag såklart att soffan skulle hålla länge, men jag hade inte alls räknat med att dras med den i 20 år. Hur mycket man än önskar det, blir de där enerverande tidlösa klassikerna aldrig  irriterande för några andra än inredare som vill testa nya uttryck, och de  sätter inte alls en omisskännelig tidsprägel på ett rum. Ytterligare en spik i kistan! Jag kommer aldrig att bli av med den där gamla haggan, och då syftar jag både på soffan och mig själv.

     

     

    • En färg som passar i många olika färgpaletter.

    Eftersom färgen är neutral passar den in i nästan alla färgpaletter. Den smälter omärkligt in i alla miljöer och vet alltid precis vad den ska säga om det uppstår obehagliga tystnader. Om folk fick välja mellan den och mig är det ingen hemlighet vem som åker ut. Skit också!

     

     

    • Ett slitstarkt tyg som tål allt och aldrig gnäller

    Vi valde ett slitstarkt tyg – 30 000 martindale – i en blockfärg. Ett grov, vitt linnestyg med mycket hög slitstyrka. I ett hem brukar det räcka med 15 000, men 30 000 funkar till och med i offentlig miljö. Nu kan 500 000 kaktusar i sandpappersbyxor sitta i soffan,  och den gäspar ända bara uttråkat och undrar när vi tänker ge den en utmaning. Förolämpningar bara rinner av den, det är som om den inte ens förstår dem.

    • Förväntningar.

    Vi – jag, soffan och min man – var överens om att soffan kommer att kläs om när det behövs, och räknade in det i budgeten. Vi bestämde också att vi inte skulle titta på andra, läckrare soffor om vi inte uttryckligen hade kommit fram till att det var inom förhållandets ramar.  Jag drömmer ofta om att vi inte hade kommit överens om det. Allt vore så mycket enklare då. Hej då, soffa!

     

    • Användningsområde

    Vi var helt på det klara med vad den skulle användas till – skamlöst slöande. Den är därför 110 cm djup och 270 bred – som en traktor – och alla vi någonsin har träffat får plats i den samtidigt. Jag kan alltså inte skylla på att den är för liten och inte bryr sig om oss längre.

     

    ”Varför är det här ett problem för den där bortskämda snorungen?”

    Det kanske du undrar, men det är verkligen onödigt att kalla mig snorunge bara sådär.

    Jo, ett av mina allra minst populära partytrick är att jag kan berätta för dig om alla soffor på marknaden. Eller nästan alla: De som jag älskar eller de som är så fula att de gör mig förbannad. Det är 700 000 modeller, om du ber mig berätta, och 500 000 om du inte ber mig (men jag tänker berätta om dem ändå tills du låtsas få ett brådskande samtal och går din väg). Det är därför samma soffa i 20 år blir ett problem för mig. Som att ha vingar men inte få flyga, liksom! Ni förstår nivån på misären.

     

    Soffa Oscar
    Soffa Oscar

     

     

    PS! Kolla in min favoritsoffa i butiken: ”Oscar”! En riktig pärla som man faktiskt ALDRIG  kan tröttna på.  Aldrig, aldrig. Aldrig.

    Kram, Sofia

    *Nej då, du är jättefin, älskling! Det ska mer till än en ful soffa för att jag ska röja dig ur vägen! Minst ett par fåtöljer också.

    **Till sist vill jag lägga in en liten fotnot till och förklara att jag naturligtvis tycker att man ska köpa en tillräckligt stor soffa i en tidlös modell med kvalitativ fjädring, ett slitstarkt tyg i en gångbar kulör och massiv trästomme som fungerar för just den aktivitet man har i åtanke, och att den håller i 20 år. Men ibland tar ironin överhanden och jag måste vara ironisk genom hela inlägget. Det blir helt enkelt en roligare vinkel.

  • Inredning,  Inredningsdetaljer,  Inredningstips,  Tretow Deco

    Undvik de 10 vanligaste misstagen när du väljer belysning

    Det brukar förekomma något som statliga bloggverket  kallar “humoristisk ton” här på bloggen för att förmedla att inredning inte är på så himla blodigt blodigt allvar som man först kan tro. Men nu är det minsann slut på sötebrödsdagarna och de jovialiska anekdoterna. Vi ska nämligen ta itu med en högst allvarlig fråga: Belysning.

    Utan den är är nämligen alla annan inredning överflödig, eftersom man inte ser den. Så: Sträck på ryggen och spotta ut tuggummit, för här kommer de tio vanligaste missarna!

    1. För liten taklampa.

    Många olika ljuskällor i rummet är naturligtvis viktigt för att sprida ut ljuset jämnt över ytan, men är lamporna för små för rummet kan det kännas plottrigt och rörigt. Precis som med möbler handlar det om proportioner. Åtgärd: Ta rummets storlek i beaktande när du väljer lampor.

    2. Lampan “lånar” varken stil, färg och form från något annat i rummet, och saknar därför förankring i inredningen.

    Åtgärd: Låt valet av lampa dikteras antingen av något befintligt element – ett material, en kulör – eller låt den utgöra en kompletterande kontrast.

    En fin blandning av material och form som hålls ihop av en enhetlig färgställning.

     

    3. För hårt ljus utan dimmer. En oförlåtlig dealbreaker.

    Åtgärd: Installera en dimmer och välj en ljuskälla med varmt ljus.

     

     

    4. Taklampan hänger för högt. 

    Åtgärd: Hissa inte upp taklampan så högt att den tappar kontakten med resten av möblemanget.

     

    Tänk på proportionerna på lampskärmen i förhållande till lampfot.

    5. Lampskärmen på bordslampan är för liten. 

    Åtgärd: Som regel bör lampskärmen på en bordslampa utgöra ungefär en tredjedel av lampans totala höjd.

    6. En liten bordslampa i ett högt fönster.

    Åtgärd: Tänk proportioner även här. Om fönstret var en målarduk, hur stor lampa skulle du måla dit? Ibland hjälper det att tänka så, för att väcka det kreativa.

     

    Enhetliga lampskärmar hjälper till att få harmoni ifall du vill blanda och mixa olika sorters lampfötter.

     

    7. För brokig blandning av bordslampor.

    Det är roligt med många olika sorters lampor! Men om intrycket känns rörigt kan man ena och lugna det genom att använda samma färg på lampskärmarna.

    8. Fel lampskärm.

    Det finns många olika former på lampskärmar, och att byta skärm kan plötsligt göra en fruktansvärd lampfot till en riktigt acceptabel liten rackare! Jag har också råkat pröva på motsatsen några gånger, och det är minsann inte lika roligt.

    Vägglampor är bra i utrymmen där du inte har naturligt ljus.

    9. För få ljuskällor.

    För att ett rum ska kännas välbalanserat och ha en behaglig och jämn matta av ljus behövs minst sju olika ljuskällor: Vägglampor, bordslampor, taklampor och golvlampor. Strunta inte i det här, för det är det som gör att ditt rum går från mediokert till enastående!

    10. Du har försökt smygstrunta lite i taklampan och tänkt:

    ”Det är nog inte så viktigt, jag tar den här gamla säcken och hänger över glödlampan istället”. Klassiskt misstag. Om taklampan är vald med lite kärlek och eftertanke är det som om rummet har fått lösögonfransar, Spanx och vunnit en miljon dollar samtidigt. Så stor skillnad gör en riktigt bra taklampa.

     

    Nu vill det sig så väl att Oscar & Clothilde har en kampanj på belysning den här veckan, så det finns ingen som helst anledning att gräva ned sig i bittra självförebråelser för att belysningen kanske inte sitter riktigt som den ska. Än.

    Skönt, va?

    Ha en ljuvlig vecka!

    /Sofia, Tretow Deco

  • Det dukade bordet,  Inredning,  Inredningsdetaljer

    Påskpynt och hur man avläser en inredningsbarometer.

     

    ”Hej Sofia! Din mamma har glömt sina handskar här…igen.”

    Min mamma är fyra centimeter kortare och 75% mer rödhårig än jag, har mycket bestämda åsikter och ett stort skratt. Hon lagar gudomlig mat, tar sig an vardagens bekymmer som krigarprinsessan Xena och tycker att det är obegripligt roligt att jag brukar ha olika strumpor på mig. Jag fattar inte varför; oftast finns det bara viktigare saker att göra än att uppehålla sig för länge vid strumpproblemet.

    Vi delar många gemensamma drag: Vi har hett temperament och blir lätt lite skrikiga på varandra när vi bråkar, vi har båda fräknar…och vi älskar inredning.

    Ett beteende som funkar som barometer för att mäta graden av mammas besatthet av olika inredningsföremål, är om hon har glömt sina handskar på Oscar & Clothilde. Då vet jag att hon har varit där, hittat något som har fått hennes huvud att explodera, och i förtjusningen slängt i från sig sina handskar. Och glömt dem. Igen.

    Våren på Oscar & Clothilde – ett tillfälle då barometern gör fullt utslag

    Häromdagen fick jag det här sms:et av mamma:

    ”Var på Oscar & Clothilde idag!!! Hittade massor av FIIINT!!! Stor, grå kruka med fot!! Litet våningsfat av tenn (önskar mig i födelsedagspresent)!! Svartvit, avlång kudde med en tiger på!!! Fot i naturlig storlek!!! Marmorask med guldhand!!! Köpte kuddfodral. Resten tungt. Går nog dit imorgon med min stora hjulväska!!!!”

    Då vet jag att hon har glömt sina handskar.

    Likadant var det för några månader sedan, då jag kom in i butiken och fick veta att mammas handskar ånyo låg i tryggt förvar bakom disken.

    Jag skickade genast ett sms: ”Hej, mamma! Hur mår du?”

    ”JAG HAR HITTAT EN JÄTTEFIN SPEGEL PÅ OSCAR & CLOTHILDE!!! DEN SKA HÄNGA ÖVER DET GRÖNA BORDET, TROR DU ATT DET BLIR BRA!!! HUR MÅR DU???”

    Ett veritabelt zoo på påskbordet: Zebrahuvuden, kycklingfötter och kaniner

    Förra påsken diskuterade mamma och jag påskpyntets vara eller icke vara; hon är mer old school och satsar på påskdekorationer mycket mer än jag brukar göra. Men i år har de så mycket fint och lite lagom påskigt på Oscar & Clothilde att det kändes roligt att dyka ned lite i det!

    Söt äggkopp formad som en zebra

     

    Till exempel har de sina fina äggkoppar i form av djurhuvuden. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag blir både full i skratt och lite gråtfärdig när jag ser dem med ägg i, på samma sätt som när man ser en kattunge i en toffel.

    Den typen av äggkopp kan man med fördel kombinera med enklare porslin, som till exempel porslinsserien Porto, för att äggkopparna ska få den uppmärksamhet som de kräver. Vill man hellre gå i motsatt riktning är serien Kål helt underbar på påskbordet!

    Äggkopp Duckfeet

    En annan äggkopp som jag verkligen föll för är den här på bilden; den heter av logiska anledningar ”Duck Feet”.

    Till påsken hör självklart dekorationskaniner

    Kaninen! Jag tänker mig 2-3 stycken på påskbordet, och under kaninernas arm kan du stoppa exempelvis ett par snittblommor, servetter eller fjädrar. Aldrig förut har man haft en sådan nytta av kaniner! Tror att det är bra för alla, speciellt för kaninernas bräckliga självkänsla.

     

    Vackert porslin från Astier de Villatte

     

    Det höga fatet på bilden använde jag till en plåtning hemma hos en kund för en inredningstidning för någon vecka sedan, och då fick det vara ett snäckfat, fullt med vackra snäckor som kunden hade samlat på sig. Den här gången fick det vara ett äggfat, och det gick ju bra det också! Mycket valuta för pengarna får man alltså! Om du nu genast känner ett väldigt starkt behov av att införskaffa ett eget snäck- och äggfat, så kan jag meddela att det kommer från Astier de Villatte och finns i butiken, och så även det lilla fatet med rosen.

    Jag gillar bädden av rosa fjädrar. Men såhär blir det när jag blir inspirerad av Pinterest och försöker göra kaninöron av en servett… Det liknar snarare en blöja. Men om ni testar där hemma med en något tunnare servett, så blir säkert resultatet bättre!

    Glad påsk på er (och om ni ser ett par handskar på Oscar & Clothilde, så vet ni vem de tillhör)!

    Sofia, Tretow Deco

  • Inredning

    VÅRENS FÄRG

    Smaragdgrönt! Det är inget snack om saken, det är smaragdgrönt som gäller våren 2013. Olof Thunman var före sin tid med sina daggstänkta berg som av smaragderna fått sin färg fallera… Förresten verkar det inte bara vara våren – utan hela 2013 års färg. I alla fall om man ska tro Pantone, välkänd färgsystemleverantör över hela världen. Och varför inte, smaragdgrönt är en fantastisk färg; en ljus nyans av grön med en svag blå ton. Frisk, fräsch och fin. Vi kommer att få se den inom mode, inredning och kanske t o m bilar, vem vet. Det är ett jäkla ståhej om smaragdens färg. Glas, muggar, plädar, kuddar, vaser, lampor, ljusstakar, klänningar, skor, nagellack, gardiner, you name it. Läs mer på http://www.pantone.com/pages/index.aspx?pg=21055. Där är det grönskönt värre.

    Klangen av ”smaragd” ger även andra associationer än årets färg. Ädelstenen har funnits bra mycket längre än trendrapporter och fått ge namn åt både geografiska platser som exempelvis Costa Smeralda (Emerald Coast/Smaragdkusten på norra Sardinien. En bedårande vacker kuststräcka som är sommarviste för både jetset-liv och upplevelsetörstande turister, och vars skimrande vattenfärg verkligen ger skäl för namnet.

    Om du vill leta smaragder själv så kan du fundera på att åka till Zambia, som har världens största smaragdtillgångar. Även om Colombia f n producerar mer. Smaragderna från Kabufu River sägs vara synnerligen klara, vackra och mindre porösa än colombianska. Men vad vet väl jag, jag är mest en skönhetsälskande, konstdyrkande madame som inser att vi hade smaragdgrönt i vårt sortiment långt innan Pantonanerna lanserade sifferkombinationen 17-5641. Se bara på på glasen Berthier, Ankare och Nådendal, brickan Moskva, ljushållaren Paraplyaralia eller glasflaskan Cinsau. För att nämna några. Grönt var, är och kommer att vara skönt.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Ja, det var väl allt i denna sköna nya gröna värld. Jo, en sak till, så här ser min smaragdring ut, jag fick den av tant Judithe på hennes 90-års dag i Montpellier för några år sedan. En art deco-ring som hon köpte i Paris 1929. Bra att ha en nästan 100-årig ring som är så trendriktig:-)

    /Clothilde