• Inredning,  Tretow Deco

    ”Byta ut soffan? Över min döda kropp.”

    ”Byta ut soffan? Över min döda kropp”, erbjöd min man frestande och såg ut som att han var väldigt säker på att den dagen skulle dröja. Ett misstag. Kidding! Ish*.  

    Visst håller jag med om att man ska köpa en soffa som håller, eftersom det är en dyr investering. Men vad gör man när man köper en soffa som håller alldeles för länge, så länge att man blir arg? Man går runt och känner sig lite mordisk.

     

    Byta ut soffan?

    Vad gör man när det enda sättet att slippa soffan är att ge den en egen utbyggnad?

    Köp inte en väldigt kvalitativ soffa helt utan att ens försöka, som vi gjorde för 20 år sedan*. Jag tänker inte ens visa den på bild, för att den irriterar mig så mycket. Jag har varit sur på soffan sedan 2005, och i hemlighet spillt saker på den sedan 2007. Soffan ni ser på bilderna är en soffa som jag fortfarande älskar (också superbra kvalitet, men bättre modell än soffsvinet som jag ska berätta om)!

     

    Denna underbara soffa är INTE den jag beskriver i inlägget – den soffan får inte vara med på bild. Jag tror inte ens att den fastnar på bild, faktiskt.

    Vad gjorde jag för fel, den där dagen för 20 år sedan?

    • Kvalitet

    För det första köpte vi en soffa med massiv trästomme och kvalitativ fjädring. Det ska man absolut inte göra om man inte känner för att lova soffan evig trohet och en långsiktig relation. Inget rår på det där soffmiffot! Det går att hoppa i den och tända eld på den utan att det händer ett enda dugg. Den bara skrattar på sitt typiska dryga, skadeglada soffvis.

     

     

    • Avtagbar klädsel.

    En annan klassisk miss när man hade tänkt att göra slut efter kanske 5-7 år och sedan köpa en yngre soffa med fastare stomme är att köpa en soffa med avtagbar och utbytbar klädsel.  Här kan man inte skylla på att klädseln är fruktansvärt smutsig – då förväntas man bara tvätta den! Jaha, både extra tvätt och en ful soffa i oklanderligt skick! Det här blir ju bara värre och värre. Förutom att den jäkla perfekt formsydda klädseln är avtagbar fanns det i flera år möjligheten att köpa en ny när andan föll på. (Nu finns det inte det längre. Haha, Ett – noll till mig, soffan).

     

    • En klassisk, tidlös modell – precis som min mans fru

    När vi köpte den hoppades jag såklart att soffan skulle hålla länge, men jag hade inte alls räknat med att dras med den i 20 år. Hur mycket man än önskar det, blir de där enerverande tidlösa klassikerna aldrig  irriterande för några andra än inredare som vill testa nya uttryck, och de  sätter inte alls en omisskännelig tidsprägel på ett rum. Ytterligare en spik i kistan! Jag kommer aldrig att bli av med den där gamla haggan, och då syftar jag både på soffan och mig själv.

     

     

    • En färg som passar i många olika färgpaletter.

    Eftersom färgen är neutral passar den in i nästan alla färgpaletter. Den smälter omärkligt in i alla miljöer och vet alltid precis vad den ska säga om det uppstår obehagliga tystnader. Om folk fick välja mellan den och mig är det ingen hemlighet vem som åker ut. Skit också!

     

     

    • Ett slitstarkt tyg som tål allt och aldrig gnäller

    Vi valde ett slitstarkt tyg – 30 000 martindale – i en blockfärg. Ett grov, vitt linnestyg med mycket hög slitstyrka. I ett hem brukar det räcka med 15 000, men 30 000 funkar till och med i offentlig miljö. Nu kan 500 000 kaktusar i sandpappersbyxor sitta i soffan,  och den gäspar ända bara uttråkat och undrar när vi tänker ge den en utmaning. Förolämpningar bara rinner av den, det är som om den inte ens förstår dem.

    • Förväntningar.

    Vi – jag, soffan och min man – var överens om att soffan kommer att kläs om när det behövs, och räknade in det i budgeten. Vi bestämde också att vi inte skulle titta på andra, läckrare soffor om vi inte uttryckligen hade kommit fram till att det var inom förhållandets ramar.  Jag drömmer ofta om att vi inte hade kommit överens om det. Allt vore så mycket enklare då. Hej då, soffa!

     

    • Användningsområde

    Vi var helt på det klara med vad den skulle användas till – skamlöst slöande. Den är därför 110 cm djup och 270 bred – som en traktor – och alla vi någonsin har träffat får plats i den samtidigt. Jag kan alltså inte skylla på att den är för liten och inte bryr sig om oss längre.

     

    ”Varför är det här ett problem för den där bortskämda snorungen?”

    Det kanske du undrar, men det är verkligen onödigt att kalla mig snorunge bara sådär.

    Jo, ett av mina allra minst populära partytrick är att jag kan berätta för dig om alla soffor på marknaden. Eller nästan alla: De som jag älskar eller de som är så fula att de gör mig förbannad. Det är 700 000 modeller, om du ber mig berätta, och 500 000 om du inte ber mig (men jag tänker berätta om dem ändå tills du låtsas få ett brådskande samtal och går din väg). Det är därför samma soffa i 20 år blir ett problem för mig. Som att ha vingar men inte få flyga, liksom! Ni förstår nivån på misären.

     

    Soffa Oscar
    Soffa Oscar

     

     

    PS! Kolla in min favoritsoffa i butiken: ”Oscar”! En riktig pärla som man faktiskt ALDRIG  kan tröttna på.  Aldrig, aldrig. Aldrig.

    Kram, Sofia

    *Nej då, du är jättefin, älskling! Det ska mer till än en ful soffa för att jag ska röja dig ur vägen! Minst ett par fåtöljer också.

    **Till sist vill jag lägga in en liten fotnot till och förklara att jag naturligtvis tycker att man ska köpa en tillräckligt stor soffa i en tidlös modell med kvalitativ fjädring, ett slitstarkt tyg i en gångbar kulör och massiv trästomme som fungerar för just den aktivitet man har i åtanke, och att den håller i 20 år. Men ibland tar ironin överhanden och jag måste vara ironisk genom hela inlägget. Det blir helt enkelt en roligare vinkel.

  • Inredningsdetaljer,  Inredningstips

    Kuddar, plädar och känslor

    Kuddar och plädar väcker starka känslor. Jag vet inte varför det är så, men nästan alla par kan intyga att 50% av dem är för kuddar, resten är aggressivt emot. Alltså hoppa-på-och-slita-i-stycken-och-sedan-koka-i-syra-emot! Bistra siffror, jag vet – vad är det för fel på kuddar, nu då? Inget alls! Det säger aldrig ett ovänligt ord och finns i alla prisklasser, färger, och former. Dessutom finns det inget bättre när man plötsligt inte står ut med sitt vardagsrum och måstemåstemåste göra något åt saken NU!

     

    Lägg alla kuddar i en hög och portionera sedan ut dem. Funkar bra –  om man behåller lugnet.

    Här ser ni en mild version av hur det ser ut när jag försöker förbereda mig för att fota till bloggen eller Instagram. Allt hamnar på golvet, och ofta hamnar jag i en frustrerad, skrikande hög bredvid, om jag inte känner mig ovanligt lugn den dagen. Vilket jag sällan gör. Det ingår i skapandeprocessen att få hysteriska utbrott!

     

    Kuddar & Textilier

    Hållbarhetsfilosofin applicerad på kuddar.

    Här har jag fått lite kontroll över livet och kuddarna. Färgpaletten ingår i min hållbarhetsfilosofi att jobba med flyttbara detaljer som alla har en gemensam nämnare, så att de passar ihop och kan flyttas mellan rummen. Eftersom man kan ge sina möbler och detaljer nya sammanhang i nya konstellationer blir dina inköp mer långvariga, och man skjuter upp känslan av att man vill uppdatera.

     

     

    Grafiskt och djurmönster blir alltid bra, men kombinera gärna med något lugnt och blockfärgat. Det blir som en ram för det mönstrade och gör att de kommer till sin rätt.

     

    Glöm inte kontrasterna – de är hemligheten bakom en dynamisk inredning.

    Ni har hört mig tjata om detta förut: Kontraster mellan olika material ger en mycket mer dynamisk och spännande inredning än exempelvis sammet-mot-sammet eller linne-mot-linne! Här går en blockfärgad sammetspläd mot en leopardmönstrad linnekudde och en grålila sidenkudde med linnebaksida. Och de är vänner med varandra, istället för att försöka konkurrera om förstaplatsen, som de hade gjort om kontrasterna inte fanns!

     

    Min favorit från Oscar & Clothilde just nu är den här delftblå snyggingen till kudde från Meisterwerke. Jag tycker att en sådan borde få finnas i det här rummet, där jag platsbyggde ett TV-skåp i förra veckans inlägg. Vad tycker ni?

    Vilken är er favorit? Berätta gärna i kommentarsfältet!

    Kram!

    Sofia, Tretow Deco

  • Guldstol
    Tretow Deco

    Dålig stämning? Du har för få coffee table-böcker

    Coffee table-böcker är en sådan där underbar sak som nästan bara är till för att vara fin. Det är väl för härligt att det finns sådant i världen. Som moln, sammetspuffar med fransar och Ryan Goslings mage.

    De kan staplas på varandra, ligga i en hög och vara trevliga (vi talar förstås om coffee table-böcker nu, inte Ryan – han gillar inte att staplas eller ligga i en hög och vara trevlig. Tror jag. Jag känner honom förstås inte, men jag utgår bara från att vi är ganska lika där; jag har också svårt för att vara trevlig när jag ligger i en hög) och det är nästan omöjligt att gå förbi en sådan vacker bok utan att ta upp den och bläddra lite. Vilket osökt för mig in på en anekdot som säkert är nästan helt sanningsenlig:

    Fenomenet coffee table-böcker

    Det här kanske ni inte vet, men faktum är att fenomenet coffee table-böcker uppfanns av en forskare – Hans – i Düsseldorf redan 1942. Han hade tack vare sin vinnande kombo av charm och list anlitats av staten för att uppfinna något som kunde funka som som en avledningsmanöver när det blev otrevlig stämning på middagsbjudningar. Tro mig, det här var ett stort problem på den tiden.

     

     

    100 years of fashion – en mycket vacker bok som du hittar i webshopen.

    Han hade slitit i labbet i månader, då hans chef plötsligt stormade in med en massa orättvisa tillmälen och gester;  Det här hade tagit alldeles för lång tid, och han kunde knappt räkna antalet middagsbjudningar med grymma förutsättningar som hade gått i stöpet medan Hans bara satt och latade sig i sitt labb.

     

     

    Han skulle just till att argt hytta med näven i luften, då han råkade få syn på en ett litet uppslagsverk med akvarellillustrationer av sällsynta fåglar som Hans hade lånat på biblioteket. Han glömde genast bort vad det var han hade tänkt säga och stegade bort till boken med glödgad blick, bläddrade under tystnad till sidan 42, som hade en stor bild på den rödbröstade Snofsfinken, och sjönk ned på en kontorsstol med ett förnöjsamt läte; det lät ungefär som när man pressar luften ur en veckogammal skinka.

    Vintermörkret förser dig med den perfekta ursäkten att köpa ett förstoringsglas. Att försätta sig i en situation då Diorklänningar blir suddiga är onödigt för alla.

     

    Hans betraktade skeendet med skräckblandad förtjusning och antecknade frenetiskt: ”Visuell överstimulans, galen blick. Avsevärt lägre aggressionsnivå. Hjärnan har uppenbarligen nollställts. ÄR EN BOK SVARET?”

    Han funderade länge och väl på händelsen den kvällen. Visst förstod han att en bok kunde verka distraherande, men han förstod också att hans chef lika gärna kunde ha råkat missa det lilla oansenliga uppslagsverket. Nyckelordet i sammanhanget var alltså ”stor”. Eureka! Han skulle göra en gigantisk bok, med ett så vackert omslag och frestande innehåll att man inte kunde undgå den!

     

    Det ryktas att det tjattrades så ljudligt  i kafferummet dagen därpå om alla utkast till böcker som Hans hade haft med sig och lagt på soffbordet, att ingen i hela kvarteret fick något gjort på jobbet. Någon hade läst den om hur man inreder franskt hemma, vilket piskade upp stämningen något enormt; somliga svimmade till och med. Och Hans blev varse att han satt på en guldgruva.

     

    Ett runt bord med plats för en bunt vackra böcker är en riktig lyx. Och gästerna håller sig inte bara lugna, utan även välinformerade!

     

    Ser ni hur längtansfullt han tittar på klänningarna? Tyvärr är han för spolformad för att passa i dem. Dessutom får tassarna inte riktigt grepp om blixtlåset.

     

    Ja, på den vägen är det. Vem vet hur umgänget hade sett ut idag om det inte vore för alla vackra coffee table-böcker som nu är ett stående inslag i mångas hem? Skulle man överhuvudtaget ha något att diskutera? Eller något att skapa nivåer med i stilleben? Det är tur att det finns så många coffee table-böcker i webshoppen, så att ni aldrig behöver få veta det.

     

     

     

    Denna beträttelse var bara ett litet sidospår, men jag tror att jag lyckades driva hem poängen:

    Coffee table-böcker  är något väldigt bra och kan i vissa fall vara den avgörande faktorn för hela ditt sociala liv. Oftast är de tyvärr inte det, men de är ändå väldigt mysiga och nästan omöjliga att inte älska. Något man själv bara kan hoppas på att vara!

    Trevlig läsning och helg!

    Sofia, Tretow Deco